Sparat under: random
Alla runt omkring mig är så kreativa. Den ena fotograferar, den andra skriver musik, den tredje gör gatukonst och den fjärde är en hajare på att göra hemsidor.
En gång i tiden var jag bra på att göra blandband, skriva dikter och vara allmänt svår sådär. Nu är jag mest apatisk och att stirra in i väggen har blivit min nya vardag.
Jag förstod inte först att jag mådde skit, förens den dagen jag började må lite bättre. Det var som när jag första gången fick glasögon, jaha är det såhär det ska se ut?
Har ingen utbildning och snart ingen bostad.
Men jag vet inte heller hur jag vill ha det.
Helt plötsligt är det bara svart.
Jag vet inget längre.
Men jag vet att det är kul att färglägga prinsessor i min målarbok och att kolla på Discovery kanalen.
För man får massor bett och det är fysiskt krävande att springa efter ormar hela tiden och få dom att kräkas.
Nu är jag inte 16 och tror på allt vad läkare säger. För jag vet att om man vill må bra igen är det bara att måla lite i målarboken, tillåta sig själv att falla, prata med någon som man litar på och sen en dag blir man bra igen.
Det tar bara lite tid.
3 kommentarer
jag älskar dig!
Eva.
Du skriver otroligt bra.
Vet du det?
Din vän kanske har rätt på ett sätt. Man kanske inte ska tänka för mycket. Men å andra sidan… du är en tänkande och reflekterande person och det är bl a det som gör dig till den person du är. Och den personen som man tycker så mycket om.
Så fortsätt att tänka, men kanske oxå lite lyckliga tankar. För då, liksom en Peter Pan, kanske, kanske man börjar att flyga…..:-)
Och då kan du väl flyga hit så att man får träffa dig?
Kram
Nu har jag kommenterat din kommentar om Mats Jonsson på brusmanbloggen. Hur är det? Hur går det? När blir det mer här på bloggen?? Skriv, för det gör du så bra!

