Det där med sport och gymnastik har aldrig varigt min starka sida.
Jag verkligen hatade alla typer av bollspel och eftersom våran lärare nästan alltid ville leka lekar med bollar var gymnastiken det värsta jag visste. Brännboll, innebandy, spökboll och framför allt fotboll var det enda vi gjorde på idrotten och det var det jag mest hatade.
Det enda jag klarade av på idrotten i mellanstadiet var att hänga lite slött i ringarna från taket och klättra upp för lijanerna men det fick vi bara göra två gånger per år, om läraren var sjuk och vi hade fått en snäll vikarie.
Resten av tiden då läraren inte var sjuk försökte jag slippa gympan med att klaga på mensvärk och förblinda lärarna med mina hundögon. Men det var 50/50 chans om det funkade, så ibland fick jag snällt ställa upp på diverse bollsport i alla fall.
De enda bollar jag nånsinn har klarat av är studsbollar. Helst skulle dom vara pyttesmå med fina färger. När en boll blev större än en tennisboll var det farligt. Tänker inte ens nämna min rädsla för medecinbollarna i skolan som man var tvungen att leka med ibland. Får rysningar bara jag tänker på det.
Trots min rädsla för bollar var jag dum nog att anmäla mig till laget i fotboll. Mest var det för att alla mina vänner spelade fotboll och jag ville inte vara sämre. Det började lungt med att man skulle passa bollen lite och springa runt koner med bollen dribblandes vid fötterna. Så långt tyckte jag det var kul, men sen kom verkligheten ifatt mig. Man skulle behöva spela matcher också. Mot andra. Stora tjejer som var duktiga.

Jag blev tilldelad att vara högerback och jag bad till gud om att motståndarna skulle vara sämst så de inte klarade av att komma upp till våran sida av planhalvan men självklart var VI sämst. Jag minns att jag såg den där förbannade bollen komma farande mot mig med en brud hack i häl efter den. Tränaren ville att jag skulle springa mot detta stora monster och sno bollen ifrån henne men jag blev paralyserad och slängde mig ner på marken och höll händerna för huvudet. Vi förlorade matchen. Jag klarade av en månad med att spela fotboll sen insåg jag att det var hopplöst att falla för grupptrycket. Speciellt när man är bollrädd och måste spela fotboll för att få leka med dom häftiga tejerna.