Det verkar vara någon slags bakterie som sätter sig i hjärnan hos folk när dom flyttar till Stockholm. Innan mina vänner flyttade till Stockholm kunde man ringa dom samma dag man ville leka. Man ringde bara och träffades sedan efter tjugo minuter för en fika. Här i Stockholm är det en aningen skillnad.
Så fort mina vänner kliver över gränsen till Stockholm, blir alla helt plötsligt upptagna. Man måste planera en vecka framför, om man ska ta en fika på tio minuter. Inte kan man ringa samma dag och bjuda hit någon. Alla är sjukt upptagna med att vara hemma. Jag förstår bara inte vad dom gör.

Jag jobbar åtta timmar per dag. Hinner åka hem och äta mat, städa lite och bara kolla på tv, men sen har jag ändå hela kvällen ledig.
Vad gör folk hemma hela dagarna?
Det är inte så att mina vänner har femhundra andra vänner som dom måste hinna träffa. Utan dom har underliga saker hemma som dom gör.
Stockholmsvännerna kan ibland säga: ”jag hinner inte idag jag måste hem och fixa lite saker, men vi kan ses på torsdag”. Om jag ringer samma vänner i Linköping när jag är där på besök får jag svaret ”javisst, ses om tio minuter utanför filbyterstatyn!”
Det är som en hemsk bakterie som tar över deras hjärnor som säger åt dom att dom måste bara städa den där toaletten idag. Att dom måste ligga kvar i sängen just idag och glo på tv hela dagen eller att dom måste bara sitta framför datorn i 6 tim på kvällen.
Dom måste bara planera upp hela veckan, en vecka i förväg och kan inte tänka sig tanken att vara impulsiva.

En hemsk tanke, men är det kanske bara jag som inte har mycket att göra. Att jag inte har ett liv. Eller är det så enkelt att människor börjar växa upp och då måste man bli upptagen?

Jag vet inte, men det är något konstigt med Stockholm. Staden fördriver människors hjärnor och liv en aning. Den får folk att köpa en kalender i fickformat.